Direktlänk till inlägg 9 september 2009
...och fortsätter att läsa bloggar. Som jag tidigare berättat, om jag hittar nåt intressant går jag tillbaka till bloggares start och läser allt, ibland kan det bli mycket läsning... väldigt mycket läsning.
Bloggarens vars blogg jag just nu läser började att blogga den 17:de mars 2008. Otroligt intressant att läsa om och dela hennes livsöde. De har gått igenom den värsta tregedin ett par kan genomgå. De förlorade sitt barn. Moderkakan lossnade helt en månad innan beräknad nedkomst. Hon skriver fängslande och känslosamt.
Det är bra underligt. När jag började läsa om ätstörningar, tycktes det finnas hur många bloggar som helst om det.
Nu för några dagar sedan läste jag den första berättelsen om ett förlorad barn... nu har jag "hittat" många fler, tyvärr.
Den som berör mig mest är barn som blir svårt sjuka när dom är små.
De genomgår 1000 olika behandlingar som i slutändan är förgäves. Föräldrarnas kamp och maktlöshet. Att inte kunna hjälpa sitt barn, måste vara det värsta som kan hända.
Tyvärr har jag mött denna maktlöshet, hopp blandat med förtvivlan då en arbetskamrat förlorade sin knappt 3-åriga barn efter 16 månaders kamp mot cancer.
Jag tänder ännu ett ljus för ett barn som inte vann sin kamp.
/Julia
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|