... vårtokiga kattflickor. Dom har sprungit fram och tillbaka hela förmiddagen... Ut i rastgården och in igen, gud vet hur många gånger.

Men KUL har dom det är en sak som är säkert.

Amanda är ju rätt "pratig" och hon tycks berätta massor. Hon är kul när hon kommer.

Hoppar upp på bordet (där hon egentligen inte får vara), lägger sitt huvud på sned och hon "berättar" på sitt sätt vad hon har sett/gjort ute.

Icke kattägare har ingen aning om hur olika "mjauu" kan låta. Det syns på hela henne att hon vill förmedla nåt...
Hon uppskattar när jag pratar tillbaka.

Jag tror att dom VET att husse kommer i eftermiddag och dom båda väntar på honom, precis som jag.

Det brukar vara full cirkus några minuter vid hans ankomst.

Det finns två sätt att ta emot husse nämligen.

1. Att storma honom genast han visar sig...   och nästan slå omkull honom av kärlek

eller

2. Rusa fram, tvärstanna en liten bit ifrån vända och med svansen i vädret gå sin väg utan att han får klappa.  

Det beror på deras humör och jag tror att dom diskuterar saken innan, för dom gör lika dant båda två.   

Katter är härliga djur!!!

... drömmar inatt.

Självklart drömde jag om Tessan och allt jag har läst i hennes blogg. Det var ett virrvarr av gamla minnen dom kom upp till ytan.

Jag drömde om svunna tider, om hennes mamma och pappa. En gång våra allra bästa vänner.

Tiden innan han dog så plötsligt då Tessan bara var knappt 2 år och hennes mamma väntade lillebror som föddes inför mina ögon 6 månader efter hans död.

Att få bevittna Daniels födelse var en av dom absolut finaste minnerna jag har. Det är inte många kvinnor som får vara vittne till sin bästa väns förlossning.

Det var många minnen som kom tillbka. Att jag bodde hos dom sista veckan innan förlossningen. Han tog god tid på sig... och föddes knappt 3 veckor efter beräknad tid. Min väns förlossning skulle "sättas i gång" på måndagen när han bestämmde sig att komma fredagen innan.

Vi åkte till BB vid 2-tiden på natten och han föddes 06:00 en fin augusti morgon, det gick så fort och det var en präktig krabat på 4.750 gr. Jag är Gudmor till honom också.

Sedan ca 2 år senare flyttade dom till Värmland. Eter ytterligare flera år förlorade vi lite av kontakten p g a tidsbrist och långa avstånd.

Vilket är trist, men det var Tessan som letade reda på mig.

Jag och hennes mamma talade i timmar i telefon. Det var många minnen som tröskades igenom. Tiden, alla år som vi inte sågs försvann genom ett trollslag.

Jag är jätteglad att ha fått Tessans förtroende. Nu gäller det att lära känna lillebror igen också. En ung man på 22 år.

Jösses vad tiden går fort.