En kompis och jag pratade om inkompetenta läkare idag.

Vi båda har en del erfarenhet av saken tyvärr.

Hon fick penicillin av en, trots att hon sa till att hon var allergisk emot det. Det slutade med ilfart med ambulans till sjukhus. Som tur är gick det bra och hon fick inge bestående men och numera har hon ett skrivet intyg i sin plånbok som visar att hon inta tål penicillinet.

För mig var det inte lika illa, men ändå mycket sårande när jag fick läsa en kopia av min journal strax innan jag blev utskriven från sjukhuset, efter 12 veckor.

Så här var det:

Hon skrev i min journal att jag fortfarande (?) behövde hjälp med håret (tvätta, kamma och fläta/sätta upp den i hästsvans) 3 veckor efter jag blev sjuk, men skrev inget om hur långt mitt hår var (drygt ner till midjan, jag nästan satt på den utslagen).
Hon fick ändra i journalen genast. För HUR skulle jag fläta håret med en hand??? Armen räckte inte till när jag skulle kamma håret. Jag talade om och visade att jag inte har resår i min högra arm, även om den fungerar för när armen var utsträckt var det ca 1 dm hår kvar!!! Jag kunde inte hålla emot med min vänstra hand, som på den tiden inte alls fungerade. Hon var en idiot och självklart fick hon ändra min journal!!!

Jag kunde fortsätta med fler incidenter från tiden mina föräldrar låg på sjukhus, men jag gör inte det.Jag är övertygad om att ni kan bidra med en uppsjö av samma sak.

Men varför minns man bättre dem, än de som var underbara, superduktiga och kunniga. Jag låg länge på sjukhus oc träffade många läkare, sjuksköterskor, sjukgymaster och arbetsterapeuter av båda könen. Det var bara några enstaka av dem som borde syssla med nåt annat än sjukvård.

Ha en trevlig torsdagskväll.

   /Julia