...termometern visar -1,9 grader.   Kallt som 17 med andra ord, men lika soligt som igår. Jag får gå tillbaka och se om det var så kallt redan i mitten av oktober. Nån enstaka frostnatt är väl att vänta, men jag vill definitivt inte ha en lång vinter igen och absolut inte med så mycket snö som i vintras. Det var så jobbigt att knappt kunna komma ut. Delvis på grund av kylan, men mest på grund av snön. Äsch, vädret rår ju ingen på, vi får vänta och se.

Jag har sovit gott, maken sover fortfarande och Amanda sover i min varma säng. Smulan sover i soffan, hon håller mig sällskap. Hon ligger hoppkurad till en liten boll. Det är ovanligt att de sover på var sitt håll. Oftast ligger de i en hög, så man knappt kan se vem som är vem av dem. 

Jag hittade ett gammalt kort på dem, de är så gulliga när de till och med håller om varandra.

   Detta är väl kärlek?

Det är en lite ovanlig söndag. När maken åker iväg på dagen ser jag honom inte förrän på fredagen vanligtvis, men han kommer tillbaka redan imorron eftermiddag. Jag ska till ögonläkaren för att fotografera mina ögonbottnar på tisdag förmiddag, det görs med ca 2 års mellanrum när man är diabetiker. Jag tackade nej i februari på grund av snön, men nu ska vi åka och göra det äntligen. Min syn har inte förändrats, jag har inte märkt nåt, men för säkerhets skull är det bra att få det kollat. Jag vill inte åka på läkarbesök ensam. Han tar tisdagen ledigt och vi uträttar en massa annat också samtidigt.

Idag ska vi inte göra mycket, Kanske ta en liten runda i solen, för att få lite frisk luft.

Nu hör jag maken röra på sig i sovrummet, lika bra att sätta på théet, så vi kan äta frukost snart.

   /Julia