
...vardag igen. Helgen har gott fort och kul var den! Jag har fortfarande lite sviter efter lördagens utsvävningar.Jag vet ju att jag får surt efter efter besök i affärerna, men det gör inget. Det är så roligt att äntligen kunna välja själv om jag vill åka iväg under helgen eller inte.
Nu tänker jag ta det varligt i några dagar till och vila mina trötta muskler. Det tar ju på mig att ha roligt.
Inga måsten den här veckan. Bara min träning. Imorse var jag lite slarvig med den, det gjorde ont, men jag tar igen det under dagen lite i taget. Förhoppningsvis ger det med sig så småningom. Jag gillar inte att behöva ta receptbelagd smärtstillande, men jag "lider" inte i onödan. Det är trots allt bättre att ta en tablett när jag behöver än att ha ont.
Idag har jag bara tagit 2 vanliga Alvedon än så länge. Dessutom tänker jag vila nån timme mitt på dagen igen. Det var så skönt att ligga ner ett par timmar igår.
Smulan och Amanda älskar den nya maten, så vi får köpa en stor påse på lördag åt dem. Att Amanda är "lite" för ung för den, hon är bara 10 år, gör ingenting. Jag har frågat.
Smulan som kräks ofta av nytt foder, har inte gjort det. Uppenbart mår hon bra av RC's +12! Så fort skålen är tom så tigger dom om mer, men de får faktiskt äta upp det gamla också.
Dessutom vill jag att de ska få den varje dag och då måste jag ransionera den lite i alla fall så det räcker fram till fredag.
Vi ska se till att få en måttbägare också nästa gång. Jag tänkte se hur långt portionerna räcker innan de får fri tillgång till den med, som med IAMS.
Det lär visa sig snabbt när jag börjat mäta upp maten till dem. Det är dom inte vana med, torrisar har de alltid ätit så mycket som de har velat av. Köpt mjukmat får de ytterst sällan. Det blir mer som "festmat", dessutom tycker dom att såsen är godast, sedan ligger några torra "bollar". kvar i tallriken.
Då kan jag lika gärna ge dem kokt fisk, när jag äter det.
Vitfisk med äggsås gillar vi skarpt alla tre!
Annars kan jag alltid gör nåt annat med min kokta fisk efter att de har fått, det blir garanterat inget kvar i alla fall. Jag tycker om att gratinera den med nån god sås, kanske några räkor och lite riven ost på. Liksom fiskgratäng. MUMS för både matte och måns!
/Julia
Gunilla och Frasse
16 maj 2011 14:47
Det måste vara väldigt tufft att alltid behöva tänka på vad man gör så att inte kroppen protesterar alltför mycket. Att inte bara spontant kunna följa en impuls utan vara tvungen att planera in allting. Hoppas att vilan hjälper lika bra i dag som sist.
Kul att nya fodret föll damerna i smaken!
Kramar och tassklappar
http://gunillaofrasse.allas.se
Aamor
16 maj 2011 18:25
Hoppas snart värken ger med sig, fast du vet det är det inget kul.
Bra att misarna gillade den nya maten.
Den katten matte hade innan älskade makrill i tomatsås men hon åt bara små bitar makrill men all såsen försvann så matte brukade hälla såsen med småbitar fisk i och sen äta resten av makrillen själv (matte gillar inte för mycket tomatsås).
Kramizar & Vovisar
http://aamor.bloggplatsen.se
Dui och Deco
16 maj 2011 18:29
Tråkigt att du fick så ont, men härligt att komma ut och iväg en sväng! Vi äter inte mjukmat här, slickar bara av såsen så vi får lite rent kött eller fisk ibland, det är mums! Nosbuff
http://duideco.blogspot.com

gammelmatte Gitte i Otterbäcken
16 maj 2011 19:36
Det är så hemskt att läsa om hur ont du får när du gör någonting som t.ex att åka och handla. Något som de flesta gör helt utan att ens tänka på det. Själv är jag dels ålderspensionär, dels arbetsskadad i armar och nacke och dels också skadad i ett ben sedan oktober förra året. Nu har jag fått en jättestark medicin att ta tillsammans med de övriga som jag har i min apodos och det är trots den medicinen inte mycket som jag kan uträtta. För bara några veckor sedan satt jag som ett ihopknutet knyte av bara värk, men efter en vecka på vårt underbara sjukhus kan jag nu med den här medicinen gå på mina ben. Ska jag långt så måste jag ha antingen rullator eller rullstol, men jag kan ändå gå! Värken dämpas bara nästan av medicinen. Äter jag en ännu starkare dos så är jag som drogad och det vill jag inte vara utan jag har valt att trots allt känna värken i benet. Jag vill med det här säga att jag förstår till fullo hur jobbigt du har så fort du gör något och jag är mycket imponerad över den styrka du visar med att öva och åter öva. Det måste jag också göra för jag måste stärka min ländrygg och jag vet att om man inte övar varje dag så får man det ännu besvärligare.
Kära Julia - kämpa på. Vi som läser din blogg med glädje vill finnas där för dig!
Kram från Gitte
http://www.skuggan.se
Julia
16 maj 2011 22:40
Tack snälla du för din fina kommentar!
Visst är det besvärligt i några dagar, men det tar jag gärna för att komma ut en sväng.
Efter min stroke kan jag bara gå några steg på slät underlag med hjälp av bock.
Jag hade i alla fall tur, jag skadades inte mentalt! Bara motoriskt och jag tar min träning som en rutin varje dag.
Att ge upp finns inte i min värld. Det är bara att kämpa på :)