...många bloggar vid det här laget och slås av vilken stor variation livet ter sig för olika människor.

Nya bebisar, blivande mammor och pappor, nya kattungar och valpar + många andra djur.

Mycket glädje, ibland besvikelse och sorg finns i dessa bloggar.

Då inser jag vilken "trist" liv jag egentligen lever i andras ögon. Höjdpunkten på min vardag är träning, sjukgymnastens besök, datorn, korsord, ljudböcker och enstaka telefonsamtal.

Men mina dagar blir nog precis så roliga som jag gör dem till.

Internet sover ju inte och den tillfredsställer min kunskapsbehov.

Man letar efter nån info om en viss sak, hittar svar, men hittar annat intressant på köpet.

Det ena ger det andra och plötsligt har man suttit i flera timmar och är sprängfylld med rolig information om saker som egentligen inte ens visste att man var intresserad av.

Jätteroligt och underhållande.

Vi som är 50+ har ju ganska mycket att ta igen. Vi hade inga datorer när vi var barn.

TV-n hade bara en kanal och den var svartvit. Sen dök TV2 upp och senare sändningar i färg.

Jag minns vilken jättesensation vår första färgTV var. Absolut inte för jag inte hade sett FärgTV innan, men för att även vi kunde se de programm som sändes i färg. Idag är gamla svartvita filmer nostalgi.

Jag är ju född i mitten av 50-talet. På den tiden var det många som inte hade egen telefon ens.

Idag har nästan alla mobiltelefoner.

Visst är det bra att kunna nås, men absolut inte 24 timmar om dan 7 dagar i veckan. Jag tror inte att nån är sååå oumbärlig att inte kunna stänga av den vid vissa tillfällen. På Bio, teater, restauranger etc. För att inte tala om att man ofrivilligt blir delgiven ganska intima detaljer i människors liv när dom talar i sina telefoner på t ex bussar och tåg utan en tanke på att andra kan höra dem.

Jag minns en granne här ute... vi var många som gjorde narr av honom, när han gled omkring i "byn" i supersmå svarta badbyxor och mobiltelefon á la tegelsten sommaren 91-92.

Han ansåg sig sååå viktig att han var tvungen att ha en av dessa nymodigheter. Dom var ju jättestora och tunga på den tiden och mer än en gång ringde eländet när han stog och lotsaspratade i den. OJ vad vi skrattade.  

Visst har även jag en mobil idag, en enkel modell. Den går bara att ringa med och skicka sms... inget mer.

Den täcker mina behov ypperligt. Jag har inget behov av att ta kort med den, till det använder jag kamera, numera är den visserligen digital, men jag fick den i present nyligen.

Undrar om inte många av dessa nymodigheter är en lyx, som marknaden har lärt oss att dom inte går att leva utan.

Nu har jag väl stuckit ut hakan nog för idag. Sorry om jag har retat nån, det var absolut inte min mening.

Och en sak skulle jag definitivt inte villja vara utan,

min dator    . Men visst går det om jag måste.

  /Julia