...min kvällsrunda bland min bloggande vänner. Tittar vad de har haft för sig innan jag tar mig en skön dusch. Sen är det hög tid att komma i säng.

    /Julia

...då var det fotboll, igen. maken njuter säkert hemma. Samtidigt njuter jag av Mari Jungstedt's bok Den döende dandyn. En ljudbok i mp3 format. Härligt att få plats med en hel bok på en skiva. Skönt att slippa byta CD 1 gång i timmen. Om jag lyssnar medan jag håller på med datorn så finns boken i den också, men i sovrummet har vi en CD-spelare som tar mp3 CD'n också.

Vi har många ljudböcker, men de flesta är "vanliga" CD-skivor och dom är ca 1 timme långa. Vi har också äldre ljudböcker på kasetter. De var innan böckerna fanns på CD.

Jamisarna och jag hade mycket åsikter om min middag. Jag åt nämligen sardiner på rostad bröd och dom påstår att sardiner är kattmat, så det så... Snäll som jag är fick dom halva burken. Lika bra, så slipper jag ha dom drägglande i soffan och glo på varje tugga jag tar.

 /Julia

...och fortsätter att läsa bloggar. Som jag tidigare berättat, om jag hittar nåt intressant går jag tillbaka till bloggares start och läser allt, ibland kan det bli mycket läsning... väldigt mycket läsning.

Bloggarens vars blogg jag just nu läser började att blogga den 17:de mars 2008. Otroligt intressant att läsa om och dela hennes livsöde. De har gått igenom den värsta tregedin ett par kan genomgå. De förlorade sitt barn. Moderkakan lossnade helt en månad innan beräknad nedkomst. Hon skriver fängslande och känslosamt.

Det är bra underligt. När jag började läsa om ätstörningar, tycktes det finnas hur många bloggar som helst om det.

Nu för några dagar sedan läste jag den första berättelsen om ett förlorad barn... nu har jag "hittat" många fler, tyvärr.

Den som berör mig mest är barn som blir svårt sjuka när dom är små.

De genomgår 1000 olika behandlingar som i slutändan är förgäves. Föräldrarnas kamp och maktlöshet. Att inte kunna hjälpa sitt barn, måste vara det värsta som kan hända.

Tyvärr har jag mött denna maktlöshet, hopp blandat med förtvivlan då en arbetskamrat förlorade sin knappt 3-åriga barn efter 16 månaders kamp mot cancer.

Jag tänder ännu ett ljus för ett barn som inte vann sin kamp.

/Julia

...en av veckans trevligaste dagar. Halva arbetsveckan har gått för maken och det är snart helg igen. Fast dagarna går med rasande fart tycker jag.

Jag har fortfarande lite träningsvärk efter måndagens övningar, men med mer träning går det ju över. Fast jag är jättestel på mornarna. Jag kryper tydligen ihop till en boll (fosterställning ?) på natten, så det gör ont att räta ut kroppen på morgonen.

Jag bad om råd av sjukgymnasten och hon sa att jag skulle försöka att sova på rygg... försöka, var det...

Jag har aldrig nånsin kunnat sova på rygg, inte äns som bebis. I mitten på 50-talet var det inte farligt (?) för bebisar att sova på mage och jag var inte så gammal innan jag krånglade mig runt om jag lades på rygg i min säng.

Jag har alltid sovit i nån slags framstupa sidoläge på min högra sida med vänstra benet böjd, inte riktigt på mage, men nästan. Det gör jag som vuxen också.

Jag har försökt, men jag kan inte sova på rygg. Det var mitt största problem på sjukhuset när lades in, jag kunde inte vända på mig och är extremt lättväckt, så att sova med 3 rumskamrater och all spring av nattpersonal var det omöjligt. Första veckan på DS sov jag nästan inte alls. Efter två veckor på intagningsavdelningen på stroke enheten flyttade jag till rehab och fick eget rum. Det var rena himmelriket. Det tog en lång stund att få runt min trasiga vänstra kroppshalva i början, men det gick och jag kunde sova gott igen.

Jag får väl leva med stelheten på morgonen, bara jag får sova gott.

    /Julia

...till en lite blåsig men varm onsdag, min termometer visar redan 15,6 grader. solen skiner genom ett tunt dis. Det verkar bli en fin dag.

Till Wenche! Välkommen till min blogg, roligt att du hittade hit !

Kaloribomberna du frågade efter hittade jag hos en bloggvän Madde Om du klickar på länken så finns receptet där. Jag har i och för sig minskat på sockret till 3 dl och ökat mängden mandel till 200 gr. Detta på grund av min diabetes. Lycka till, för kakan är jättegod och gör succe, garanterat!

Jag har till och med bytt ut mandeln mot hasselnötter nån gång (blev också jättegott) och ska prova den med valnötter nästa gång.

Bloggvänner! Glöm inte bort att:

    /Julia