... vårdag, vindstilla och dryga +10. Våra fröautomater och talgbollar är välbesökta. Poppis mat-tillskott till småfåglarna.

Smulan och Amanda har det mysigt i fönstren, dom har massor att titta på. 

Vi har t o m en och annan  hare i trädgården och flera rådjur tidigt på morgonen...

Men rådjuren har försvunnit nu.

Det är ju dags för dom små att födas och mamma gömmer sina kid väl för eventuella faror som lurar i skogen.  
Fram emot hösten kommer dom ofta tillbaka för att mumsa på fallfrukten och då har dom sina nya små (som inte är så små längre) med sig.
Min man brukar samla ihop fallfukten ta skottkärran och köra upp i skogen så fler kan njuta av delikatesserna.
Det är ju inte bra att dom blir vana vid att promenera i trädgårdarna.
Dom äter ju upp rosenknoppar, hallonbuskar och barkar av äppelträden om dom får hållas.

Flera grannar har fått just äppelträden avbarkade och träden dog p g a det.

Bra om man har nät runt stammen under senhösten och vintern. Skulle dom äta nån gren så överlever trädet, men barkar dom av den helt så dör dom.

Konstigt nog är det bara äppelträden som är i fara. Vi har ju både päron och plommonträd, men dom får vara ifred och behöver ingen skydd mot rådjuren.

Nu ska jag sätta mig på verandan en stund, för att njuta av vårsolen. Önskar alla en trevlig tisdag.

  /Julia

... natts sömn och bara lite träningsvärk, vaknade jag igen av intensiv fågelsång.

Stålande solsken och flera plusgrader lovar gott till eftermiddan.

Jag har planer på att sitta lite på verandan i solen en stund. Vi har väl alla längtat till våren och solen...

Här på bordet bredvid mig står i ett pytteglas vårens första blåsippor. Min man plockade dom igår under sin promenad.

Han vet att jag älskar dom, även om dom inte står mer än några dagar.
Dom ger löfte om den kommande sommaren.

Jag låg på sjukhus hela förra våren och fram till midsommarveckan. 9 låååånga veckor.

Efter de 3 första veckorna fick jag iaf åka hem hit 2 lördagar i några timmar, innan jag fick min första helgpermission.

Innan den beviljades åkte sjukgymnasten och en sköterska med hit för att se att jag skulle klara vistelsen utan problem hemma.
Triviala saker som att gå på toa, kan vara jobbigt om man inte kan gå.

Vår lilla stuga är ju så liten... Jag MÅSTE kunna gå några steg både i badrummet och duschen och till sovrummet.

Efter att jag visade att jag klarade dessa promenader fick jag min första helgpermission just till påsk.

Det har gått ett år sedan jag blev sjuk och jag klarar vardagen bra.

Med god hjälp av den s k strokegruppen som består av sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator.

Dessa gör hembesök och träningen sker i just den miljö där det är viktigast att jag fungerar utan problem. (Det ingår en logoped i gruppen också men honom har jag aldrig behövt och har inte träffat heller.)

Jag ser fram emot påsken... Maken har ledigt i 5 dagar, mysigt.

Vi ska njuta av god mat, lite godis och varandra

Hoppas att det blir lika fint väder som det är nu.

                                            

... vårdagen, igår var en ljuvlig lördag. Varmt (16,3 i skuggan) och vindstilla. Många av grannarna kom på besök. Min goda vän här ringde t o m och frågade om vi behövde något, eftersom hon skulle handla på vägen ut. Jättegulligt tycker jag. Omtänksamt. Hon fick köpa med sig en liter mjölk, vilket hon självklart gjorde.

Husses mottagning, kvällen innan var av det mycket kärleksfulla slaget av oss alla tre. Ett tag hade han två högt spinnande katter i knäet.

Dom satt under middagen och "vaktade" sin husse och efter maten upp i hans knä igen och gosa.

Igår var det premiär för mig att prova min nya rollator utomhus. Jag orkar ju inte gå så långt än, så det blev trädgårdsgången fram och tillbaka 2 gånger, med vila i mellan. Sträckan är iofs inte lång ca 20m fram och tillbaka, men det ÄR långt för mig.

Jag kände mig duktig efter promenaden med hejjande grannar som tittade på mina ansträngningar. Alla vet ju vad som har hänt mig och man blir varm i hjärtat av deras uppmuntran.
Sen satt vi ute på verandan och fikade. men vår planerade middag utomhus blev inte av. Det blev rätt svalt runt 18-tiden.

Maken var duktig också, han gjorde massor i trädgården. Han beskar bl a buskar och fruktträd. Sen drog iväg med riset till den blivande majbrasan. På tillbakavägen tog han en runda i skogen och gav mig några blåsippor han hittade på hemvägen. Jag älskar vårens första blommor, några stycken i ett snapsglas lyser upp. Pärlhyacinterna och krokusar är ju på väg också. 

Vi tog det mycket lugnt på kvällen. Vi var jättetrötta båda två efter en härlig vårdag.

... vårtokiga kattflickor. Dom har sprungit fram och tillbaka hela förmiddagen... Ut i rastgården och in igen, gud vet hur många gånger.

Men KUL har dom det är en sak som är säkert.

Amanda är ju rätt "pratig" och hon tycks berätta massor. Hon är kul när hon kommer.

Hoppar upp på bordet (där hon egentligen inte får vara), lägger sitt huvud på sned och hon "berättar" på sitt sätt vad hon har sett/gjort ute.

Icke kattägare har ingen aning om hur olika "mjauu" kan låta. Det syns på hela henne att hon vill förmedla nåt...
Hon uppskattar när jag pratar tillbaka.

Jag tror att dom VET att husse kommer i eftermiddag och dom båda väntar på honom, precis som jag.

Det brukar vara full cirkus några minuter vid hans ankomst.

Det finns två sätt att ta emot husse nämligen.

1. Att storma honom genast han visar sig...   och nästan slå omkull honom av kärlek

eller

2. Rusa fram, tvärstanna en liten bit ifrån vända och med svansen i vädret gå sin väg utan att han får klappa.  

Det beror på deras humör och jag tror att dom diskuterar saken innan, för dom gör lika dant båda två.   

Katter är härliga djur!!!

... drömmar inatt.

Självklart drömde jag om Tessan och allt jag har läst i hennes blogg. Det var ett virrvarr av gamla minnen dom kom upp till ytan.

Jag drömde om svunna tider, om hennes mamma och pappa. En gång våra allra bästa vänner.

Tiden innan han dog så plötsligt då Tessan bara var knappt 2 år och hennes mamma väntade lillebror som föddes inför mina ögon 6 månader efter hans död.

Att få bevittna Daniels födelse var en av dom absolut finaste minnerna jag har. Det är inte många kvinnor som får vara vittne till sin bästa väns förlossning.

Det var många minnen som kom tillbka. Att jag bodde hos dom sista veckan innan förlossningen. Han tog god tid på sig... och föddes knappt 3 veckor efter beräknad tid. Min väns förlossning skulle "sättas i gång" på måndagen när han bestämmde sig att komma fredagen innan.

Vi åkte till BB vid 2-tiden på natten och han föddes 06:00 en fin augusti morgon, det gick så fort och det var en präktig krabat på 4.750 gr. Jag är Gudmor till honom också.

Sedan ca 2 år senare flyttade dom till Värmland. Eter ytterligare flera år förlorade vi lite av kontakten p g a tidsbrist och långa avstånd.

Vilket är trist, men det var Tessan som letade reda på mig.

Jag och hennes mamma talade i timmar i telefon. Det var många minnen som tröskades igenom. Tiden, alla år som vi inte sågs försvann genom ett trollslag.

Jag är jätteglad att ha fått Tessans förtroende. Nu gäller det att lära känna lillebror igen också. En ung man på 22 år.

Jösses vad tiden går fort.

... bloggar, men på en annan bloggsida. Hon är 24 år, en mogen, modig ung kvinna. Jag är mycket stolt över henne.

Det var först idag jag fick reda på ATT hon bloggade. Hon började den 11 november förra året och under den korta tiden (till idag) har hon skrivit drygt 300   och jag har läst dem alla. Tog mig hela dagen iofs, men det var definitivt inte bortkastad tid.

Hon är en skrivartalang. Det var en ren njutning att läsa...

Hennes bloggar berör och hon skriver om allt från sina två busiga    till USA´s nya President.

Hennes stora intresse är böcker. Gärna gamla klassiker, om djur och natur, biografier och mycket annat med undantag för s k "chicklitt" .

Nu när jag har läst hennes blogg, har jag fått veta massor om henne som hennes mamma inte har berättat, Jag tror inte ens att hon vet vissa saker om sin dotter om hon inte har läst bloggen själv.

Jag har iaf lovat mig själv att uppmuntra henne så mycket jag nånsin kan. Jag är övertygad om att hon skulle kunna leva på sin skrivförmåga.

Hennes språkbehandling är enastående. Hon är rolig med ett ovanligt stort ordförråd. Har en härlig självironi.

Hejja Tessan!!! Lycka till med skriveriet!   för förtroendet för att få komma med synpunker.

Önskar mina läsare en   /Julia

 ... god natts sömn väcktes jag av intensiv fågelkvitter. Skönt att lyssna till fågelsången i halvdagern i sängen, men naturbehoven tvingade mig upp. Termometern visar +2,4 och det ljusnar allt mer.

Idag är det onsdag   . Jag gillar onsdagar, det är mitt i veckan och det känns att helgen närmar sig.

Jag har inga "måsten" annat än min vanliga träning och den går på rutin. En liten stund på morronen, så man blir av med morgonstelheten. En lite längre stund vid lunch och lejonparten på eftermiddan.

Det känns skönt att kunna röra på sig. Jag vet att det hjälper. Tränar upp min rörelseförmåga och jag är fast besluten att bli så rörlig som det över huvud taget är möjligt.

Nu är det dags för frukost. Ha en trevlig och förhoppningsvis solig 1:a april.

Hejdå för stunden iaf/ Julia